Strax efter presidentvalet i USA hösten 2020 skrev jag (Jacob) en insändare till HBL och VBL kring den retorik som användes och vår oförmåga att förstå politiska meningsmotståndare. Insändaren är relevant även om valet i USA inte är lika färskt, så den får bli vårt första blogginlägg här på hemsidan.
Den senaste tiden har man kunnat läsa om hur hela världen drar en lättnadens suck; demokratin har segrat och Joe Biden kan börja förbereda sig för att ta över Vita Huset. Nu kan landet börja helas igen efter fyra år av destruktiv retorik och dåligt ledarskap.
Budskapet kommer från samma medier och personer som under de senaste fyra åren totalt misslyckats med, eller helt enkelt undvikit, att förstå Trump och hans väljare. Narrativet att USA – och världen – nu kan börja helas visar i sig på en bristande vilja att förstå de väljare som stöttat Trump och vilka värden som är viktiga för dem. Denna oförmåga att förstå sina meningsmotståndare visar på ett djupt problem som i sig är värre än den polarisering vi oroar oss över.
Att världen är polariserad i olika politiska läger är inte ett problem, våra demokratiska system är uppbyggda just för att hantera det. Det som oroar mig är att vi i stor utsträckning saknar förmågan att nyfiket försöka förstå meningsmotståndare och tygla impulsen att kalla dem rasister eller idioter. Om befolkningen i USA inte blir bättre på detta, och demokraterna inte gör en noggrann självrannsakan för att förstå vad Trump- väljarna så kraftigt reagerat mot, kommer inget helande kunna ske och de olika lägren kommer inte kunna närma sig varandra. Vi i Finland borde lära oss av deras misstag, och göra större ansträngningar att förstå de människor vi vill kalla idioter, så att vårt debattklimat kan vara mera komplext än att vi smutskastar meningsmotståndare och delar upp människor i “de goda” och “de onda”.
Demokratins seger handlar inte om vilken sida som vinner val utan om vår förmåga att sammarbeta och samexistera trots olikheter.
Insändare publicerad i HBL (13.11.2020) och i VBL (17.11.2020).